Sidor

onsdag 14 december 2016

Små ord av kärlek

-Min mamma!
-Min mamma!
-Min mamma!

De hätska orden ekar runt rutschkanan. Jag påpekar milt att den andra pojken nog har en egen mamma. Han behöver inte mig.

Hur du vänder dig mot mig med dina stora bruna ögon plötsligt allvarliga och rakt in i mina
- Jag höver dig mamma....du e spesjell...!

Jag vill aldrig glömma den stunden.

onsdag 31 december 2014

Kickar igång bloggen med en sådäringa lista. Får se om det hjälper.

Hur har ditt 2014 varit? 
Bra. Omtumlande och kärleksfullt.

Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Plugga kvartsfart samtidigt som jag är föräldraledig.

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger faktiskt aldrig några nyårslöften, så det blir väldigt svårt att hålla dem då


Fick någon du känner barn?
Ja! Inklusive jag själv. Om man räknar med att jag känner mig själv.

Dog någon som stod dig nära?
En vän och kollega förlorade sitt barn innan det föddes. Sorgligare än så blir det inte. 


Vilka länder besökte du?
Lustgaslandet...?


Är det något du saknade 2014 som du vill ha 2015?
Mer sömn....som om det kommer hända!


Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Min lilla minifant som kom till oss i juli


Vilket var ditt största misstag?
Att jag inte trodde att jag skulle råka ut för nån "tvåbarnschock"


Vilket var ditt bästa inköp?
Nya macen

Vad gjorde dig riktigt ledsen?
SD's framfart i politiken

Vad spenderade du mest pengar på?
Grejer till minifanten


Vad gjorde dig riktigt glad?
Syskonkärleken mellan mina barn. Underbar.


Har du varit sjuk eller skadat dig?
Mja, skjukskriven på halvtid halvvägs in i graviditeten. Folk säger att graviditet inte är en sjukdom men jag skulle vilja se den som klarar att jobba heltid på förskola med full on foglossning sedan vecka åtta...


Mådde du bättre eller sämre under 2014 än vad du gjort tidigare år?
Fysiskt - not so much. Psykiskt - jääääää!


Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Nej, jag har lagt min tid på familjen, orken och kärleken. Och ville inte ha det på något annat sätt.


Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Jobba


Hur var din julafton?
Intensiv


Blev du kär?
Jaaaa...

Vilket program har varit det bästa på tv?
Orange is the new black


Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej

Vilken var den bästa boken du läst under året?
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman. Läste ut den igår.


Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Alltså...sånt har inte jag tid för...

Vad gjorde du på din födelsedag?
Åt god mat tror jag. Och öppnade presenter.

Hur skulle du beskriva din klädstil?
Färgglad och just nu amningsvänlig.


Vilken var din bästa månad?
Maj. Soligt. Inte för varmt. Happy med Pharell på radion. Glad liten bebis i magen. Inte jättetung ännu. Och såg slutet i jobbtunneln.

Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Jobbprestationen på slutet var väl inte den bästa kanske...hehe..


Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Jag kommer fortsätta vara hemma med bebis. Jag kommer ha ännu mindre pengar. Kanske börjar jag plugga igen. Vi får se...

söndag 8 september 2013

Sommaren fortsätter

24 grader i september! Man kan verkligen inte klaga...

Men det känns att det finns en kylig underton i vinden...en som fick mig att huttra till, trots att jag stod i solskenet.

Hösten kommer nog att bli bra. De nio små känns redan ganska trygga hos oss. Visst kommer det tårar och skrik ibland, men jag har definitivt varit med om värre höstar än så. Nu kan vi börja ägna oss åt de "gamla" barnen igen, ta upp trådarna från vårterminen och börja nosa på höstens projekt.

Spännande!

lördag 17 augusti 2013

Samlar tankarna

Andas in.

Förbereder mig på de två värsta veckorna på hela terminen.

Nio små ska finna sig till rätta hos oss. Nio små charmtroll, varav jag redan träffat åtta. De flesta tycker ännu att det är väldigt spännande. De anar kanske inte vad som snart ska hända.

Jag har en bra magkänsla dock. De känns så pass trygga att det nog inte blir några större problem. Någon är lite mer ängslig. Någon har redan blivit lämnad första gången och ville inte gå hem.

Alla dessa små personer som jag ska få äran att lära känna.

Det är stort.

Men det går inte att komma ifrån att mina öron kommer att få höra en del skrik de kommande veckorna.

Inte heller går det att komma ifrån att jag och mina kollegor kommer att slå knut på oss själva i vår önskan att göra denna övergång så bra som möjligt.

Men bara vi kommer ihåg att andas ska vi nog lösa upp knutarna någon gång i oktober...

tisdag 30 juli 2013

Snart vardag, tråkdag, fnökdag...



Men alltså, vilken sommar! Det var ju liksom mer än man vågade hoppas på! Har spenderat hela juli i solen tillsammans med familj och vänner och böcker. Har faktiskt hunnit med flera stycken, vilket är nytt mammarekord för mig. Min favorit blev utan tvekan "Rosengädda nästa" av Emma Hamberg. Otroligt charmig liten historia, riktig feelgood!

Men alltså, hösten då? Jag är inte alls redo. Vill inte släppa dessa lata dagar, även om regnet gjort sitt intåg nu. Brukar normalt sett gå under av rastlöshet såhär långt in i semestern, men nu...vill jag inte att den ska ta slut. Jag vill inte lämna Grodan på förskolan. Och jag vill inte gå till min egen. Noll pepp.

Antar att det hela bottnar i att jag inte lämnade jobbet med en god känsla i magen. Snarare med en gnagande insikt att jag inte alls hamnat i en roll som jag kan känna mig bekväm med. Har alltid varit den som varit drivande, som tänkt nytt och hållit koll. Men nu är vi så många i arbetslaget som har exakt samma roll i bagaget. Ingen av oss beredd att gå ur den. Men som i de flesta andra fall så vinner den som skriker högst. Och det är inte jag. Kommer aldrig att vara.

Så nu behöver jag lägga upp en ny strategi för att trivas på jobbet. Tänker att det viktigaste för mig ändå är, och alltid har varit, att vara närvarande med barnen. Och det kan ingen ta ifrån mig. Jag jobbar mig igenom det här läsåret nu och ser vad som förändras. Sedan blir det förhoppningsvis en välkommen paus i form av föräldraledighet någongång nästa sommar eller så. En tid då jag kan fundera över om jag vill vara kvar och var jag skulle vilja vara istället.

Hade aldrig trott det om mig själv. Att jag skulle hoppa från jobb till jobb. Men så som arbetsmarknaden ser ut för oss förskollärare finns det verkligen ingen anledning att stanna och vantrivas. Det var väl bara det att detta var min tillflyktsort, som jag trodde skulle bli så bra.

Men än så länge, semester! Några sista skälvande dagar...

lördag 29 juni 2013

Han vet hur man skämmer bort mig

Så maken skickade iväg mig till stan, med ordern att jag fick shoppa för femhundra spänn, no questions asked, så att säga (på grund av min svårighet att hushålla med pengarna brukar det grymtas litegrann om att det minsann är väldigt många paket nu).

Men vad händer då, med lön på kortet och full tillåtelse att handla precis hur onödigt jag vill? Jo, jag kommer hem med EN väska, köpt på halva priset på Indiska!

Det positiva är att jag har trehundra kronor kvar att shoppa samvetslöst för. Och nätet stänger inte så vitt jag vet...klicketiklick!

Regnig lördag



Snigeln är väl glad i alla fall...

söndag 16 juni 2013

Små saker stor lycka #12

Det är tre veckor kvar till semestern!

Tre! Fatta hur fort det kommer att gå! Och hur mycket som ska hinnas med under dessa tre veckor. Men sen: Andas.

lördag 15 juni 2013

Rösten

Det är när rösten försvinner som man märker hur beroende man är av den i mitt yrke. Alla små nyanser och skiftningar man använder sig av för att föra barnen i den riktning man vill. Nu tänker jag inte enbart på "tillsägelser" utan också på hur enormt svårt det är att uttrycka entusiasm och fascination när man mest låter som en kråka i målbrottet.

Så igår gjorde jag det enda kloka. Stannade hemma och plöjde en säsong Downton Abbey. Den serien verkligen grows on you. Först var jag inte så förtjust, men nu är jag hooked!

Idag verkar kråkan ha kommit ur målbrottet i alla fall. Krax krax...

lördag 8 juni 2013

Avkoppling

Vi har spenderat dagen i svärisarnas stuga vid havet. Enormt rogivande. Inte minst för att det innebär en liten paus från det ständiga "mammakoooooom!"...

Grodan somnade helt utmattad i bilen, som man ju bör när man tillbringat dagen med världens bästa farföräldrar, vilka även de verkar ha outsinlig energi. De matchar varandra bra, medan jag och maken tar igen oss i bakgrunden.