Tionde månaden...

....and it's not funny anymore!

Det närmar sig

Har kommit en bra bit in i tredje trimestern nu. Bara sju futtiga veckor kvar tills vår efterlängtade skatt beräknas titta ut. Känns ganska ofattbart, samtidigt som man längtar halvt ihjäl sig. Vill ha den där ungen liggandes på mitt bröst. Nu. Eller...kanske inte..är inte riktigt redo att gå igenom det där jobbiga än. Själva utkommandet. Så att säga....

Fast det kanske man aldrig är. Tricket är kanske bara att bli tillräckligt trött på den där stora magen så att man föder i ren ilska. Och jag börjar komma nära nu.

Nu börjar vi ha det mesta i ordning för ankomsten i alla fall. Vagn inhandlad liksom bärsjal och en massa kläder och andra nödvändiga (?) prylar. Nu får jag inte köpa mer för maken säger att folk kommer vilja ge oss saker också. Vågar man lita på att de ger oss rätt saker är väl frågan...? Vagga har vi och barnrummet är målat i vitt. Ska göra en väggmålning i helgen har jag tänkt. Ägnar kvällarna åt att läsa böcker om förlossning och småbarnsutveckling.

Annars då? Jorå, förutom foglossning, halsbränna, järnbrist, minipytteliten blåsa och en mage som är allmänt i vägen så är det här med graviditeten toppen. Men jag saknar andra trimestern då jag mådde hur bra som helst och bara precis började ana sparkarna därinne. De har vuxit sig mer än önskvärt tydliga nu, kan jag meddela. Speciellt klockan tre på natten.

Nä, det är allt tur att man får en sån väldans fin belöning när allt det här är över. Och att man glömmer så fort.

Annars hade vi varit betydligt färre på denna jord.

Semester på Österlen

Ultraljudet

Utan tvekan något av det häftigaste jag varit med om. Och det var just mitt första ord när vi såg vår fina Bebis på skärmen. Medan maken utbrast "läskigt!".

Det var så fint så jag var tvungen att gråta en skvätt av lycka. Där var den ju liksom! En hel pytteliten människa med viftande armar och benen i kors. Och bäst av allt, ett tickande hjärta. Vår bebis!

Barnmorskan gjorde en scanning och visade oss att alla fyra "rum" i hjärtat såg bra ut, hjärna och ryggrad likaså. Kort sagt, allt såg ut precis som det skulle. Underbart. Och så fantastiskt att man kan se detta som pågår inne i mig...

Gick därifrån med ett stort leende på läpparna och tre fina bilder med i handväskan. Och grät lite fler lyckotårar i bilen på väg hem.

Också har Bebis börjat ge sig tillkänna på ett annat sätt också. Det buffar och knuffar därinne när liten vänder sig. Mysigt...

Graviditetsfiende nummer ett: min näsa

Jepp. Jag har blivit en blodhund. Bara att konstatera.

Alla lukter förstärks till det dubbla i min arma näsa. Och det finns en lukt som upphöjs i tio. Andedräkter. Fy sjutton. Man är väl inte speciellt förtjust i den i vanliga fall, men alltså, det är mitt största handikapp just nu (förutom tiofaldigandet av toalettbesöken). Att gå på bussen på morgonen är en pina som får mig att vilja stiga av redan på nästa hållplats. Pussa maken utan att först tvångsmata honom med tuggummi är knappast att tänka på. Och så barnens "fräscha" mjölkandedräkt när man kommer till jobbet på det. Lovely.

När går detta över?

Femte månaden

När jag tänker på att jag är i femte månaden, även om det bara är precis i början, så känns det helt absurt! De första månaderna har liksom försvunnit i ett töcken av illamående, trötthet och oro, men nu börjar det äntligen kännas bättre. Har klarat hela veckan utan postafen.

Bara fem dagar kvar tills vi får kika på Bebis och då kanske jag på allvar kan fatta att jag verkligen är gravid. Känns så mysko nu när vi börjat berätta för folk och de blir så glada för vår skull. På ett sätt känns det mer verkligt, fast samtidigt har jag själv så himla svårt att glädja mig åt något som än så länge bara känns som en teori. En mycket kännbar teori, men ändå.

Om allt ser bra ut på torsdag ska jag börja handla gravidkläder för att fira och kanske kika lite på barnvagnar. Njuta lite i efterhand av det som jag kanske missat att njuta av dessa illamåendemånader. Ska berätta för kollegorna på jobbet också, som samtliga såklart kommer säga "jag visste det!". Det sa iaf mina chefer när jag berättade för dem. Har väl antagligen gått runt som en annan zombie hela våren *skratt* Helt otroligt att jag klarat av att jobba när man tänker på det.

Längtar efter att magen ska börja synas. Känner mig liksom lite bredare längs hela "framsidan", jag är tjockare precis under brösten än där Bebis faktiskt är och jag vill ju ha den där lilla kulan att klappa på...väntan, väntan...

Inte helt genomtänkt

Alltså det här med att urinblåsan och livmodern är närmaste grannar med varandra.

Det är inte helt genomtänkt.

Det är det inte.

Här igen

Inser att det var ett bra tag sedan jag skrev här sist. Våren har varit full av orkelöshet och illamående. Och är till viss del fortfarande, även om jag känner att det kanske lättar snart. Är beroende av postafen för att alls kunna ta mig till jobbet, vilket inte heller gör under för orken.

Ett litet knytte har flyttat in och ställt till en välkommen oreda i mitt liv. Nu är det fyra veckor kvar till ultrajudet och jag förstår verkligen varför det kallas "att vänta barn". För det är en lång lång väntan alltihop.

Men snart får vi se den lill* och förhoppningsvis ser ju allt bra ut.

Kan inte hjälpa att jag obsessar över missed abortion. Det är ju bra dumt alltså...

Hurra för mig...

*leker Ior när jag firar min namnsdag*

Ganska onödigt påfund egentligen...

Och orättvist.

Sötaste

Lillgamla killen är klar på toaletten och konstaterar:

"Jag är så onödig!"

Alternativ hejaramsa

Kollegan ba' "Heja NN frisk och mör, det är det som susen gör!"

Det är alltid kul med felhörningar. Som en som trodde att man rökte som en borstspindel. Jag vet inte vad det är, men det låter otäckt...

Uppgiven

Det är inget kul att leta hus när allt bara för dyrt eller för fult...

Varför kan folk inte åtminstone fräscha upp hemma innan de säljer? Gulnade lister och repigt golv... *muttra* Och sedan sälja till ett hyfsat pris ändå?

Var precis och kikade på en bostadsrätt till ett mycket överkomligt pris. Men det var bara kök och hall som var fina resten skulle man ungefär vilja slänga på soptippen och börja om. Också maken då som alltid måste vara så ekonomisk och sansad och tråkig hela tiden. Och tala om vad allt skulle kosta och att vi inte har råd till det. Hur har folk råd att flytta till hus egentligen?

Jag vill liksom inte flytta från fint till sunk...*suck*

Så sött

Sweet Dreams from Kirsten Lepore on Vimeo.

Fräscht

Har beställt en låda ekologisk frukt och grönt från Årstiderna. Och igår stod en lagom låda fräschingar utanför dörren. Najs...Nu ska det väl äntligen bli ordning på nyttighetsätandet här hemma.

Men jag får nog anstränga mig för att inte ge maken rätt och se till att allt äts upp också...

Mission ny vårgarderob: accomplished

Det bästa med att gå på stan med vännen är att hon säger saker som "Jo, den var jättefin! Köp den!" Om typ allt. Så man känner sig helt peppad och bara köper...allt. Eller inte riktigt allt, jag klarade att sålla lite själv. Och så har hon rabatt i affärer och delar med sig av.

Nu är jag tusenlappen fattigare, men så många fina plagg rikare.

Bara att vänta in våren då...*suck*

PS. Har alltid haft lite svårt för den här leggingstrenden, men nu, när det kommer treggings och jeggings (jo, det heter så!) då är jag villig att ändra uppfattning, lite mer påklätt om man säger så. Tror det är min nya grej. Alltså, inte påkläddheten, utan treggingsen...

Det bor visst en liten indier i mig...

Att gå in på Indiska just nu är lika med ett stort hål i plånboken. Känner för att byta vårgarderob helt och klä mig enbart deras vårkollektion. Fast det brukar ju gå sådär när jag försöker ha småblommiga klänningar...*suck* På inredningsavdelningen önskar jag verkligen att min man inte var lika restriktiv när det gäller färgval, för jag skulle lätt köpa upp mig på ett lager färgglada kuddar och annat fint som finns där och fylla vårt hem med. Tills vidare får jag nöja mig med att pimpa balkongen. Och imorgon är alltså planen att jag även ska pimpa mig själv. Återkommer med rapport om hur det gick!

Mitt liv som förskollärare

Ja, jag torkar snor, bajs och blod. Jag tröstar och jag busar. Jag skär frukt och torkar bord. Sopar golv och hänger blöta overaller på tork. Bär tunga blöjpåsar och sorterar disk.

Men, jag gör också detta:

• möter barn i alla sinnesstämningar och lyssnar in dem, får dem att känna sig sedda, trygga och värdefulla
  
• ser var barnen är i stunden och utmanar vidare
• dokumenterar planerade aktiviteter och slumpmässiga händelser som jag sedan reflekterar kring tillsammans med kollegor för att ta reda på; Vad gör barnen? Varför? Vad lär de sig? Vad är de intresserade av just nu? Hur ska vi utmana vidare?
• utvecklar stimulerande miljöer och material för lärande och lek, som dessutom är estetiska
  
• lär barnen socialt samspel, hur vi bör bete oss mot varandra
  
• utmanar barnen till att tänka själva och skapa egna teorier
• hjälper barnen att utveckla självständighet, ser lyckan hos dem att kunna klara sig själva
  
• uppmuntrar många olika sätt att uttrycka sig; sång, skapande, dans, drama, berättande etc
• uppmuntrar och utmanar barnens inneboende nyfikenhet
• förbereder och genomför utvecklingssamtal med föräldrar/skriver IUP där vi fokuserar på att stärka barnets positiva sidor
  
• hanterar och lär barnen att hantera konflikter
• leker med språk och stimulerar språkutveckling
• möjliggör för barnen att utveckla sin konstruktionslek, genom olika typer av material och utmaningar
  
• leker med matematik
• introducerar barnen till den fantastiska natur vi har runt omkring oss och lär dem att visa respekt för den
• samarbetar med föräldrar

Är bara så evinnerligt trött på att folk tror att det där med att vara "dagisfröken", det är ju bara att passa barn det...

För mig är en dagisfröken någon som sitter och dricker kaffe med de andra dagisfröknarna, medan barnen leker fritt, helst i ett annat rum. För såna var mina fröknar på dagis när jag var liten. Och en sån vill jag inte vara och kommer aldrig att bli heller. Och jag vill inte heller bli associerad med en sådan. Jag är lärare i förskolan. Basta.

Skadad?

Sitter och skriver IUP'er för hand när jag plötsligt måste lämna min plats en stund. Innan jag går hinner jag tänka "måste bara spara innan jag..."

Jag har även dubbelklickat med pennan i en text när jag såg något jag ville läsa mer om...

I'm a digital girl in a digital world...*nynna*

*aaaaw*

Sådärja

Nu rök det sista av julen. Skönt att bli av med allt plotter. Julen är den enda tid då jag kan tänka mig att ha massa smått stående överallt, men efter någon månad är man verkligen trött på det. För att inte tala om alla barren...

Använde fredagskvällen åt att inreda lite mer vårvintrigt (längta får man ju) och kolla på Let's dance. Ärligt talat, vad gör den där gamla snickaren där? Måste de verkligen type-casta deltagarna? Så tröttsamt och inte alls roligt.

Uppsluppenhet

Vi har så mysiga fredagar på jobbet. Det är precis som att barnen också känner av att det snart är helg. Vi busar, gosar, skrattar och stojar mer än någon annan dag. Vi brukar inte planera in någon särskild aktivitet utan tar dagen som den kommer. Sitter på runda mattan och ser barnen, är med barnen i allt som händer och bara njuter av att jag har världens kuligaste jobb. Ett jobb där jag får skratta hela dagarna med underbara individer, se och påverka hur de växer både inombords och bokstavligt.

*löv it*

Note to self

Om du tycker att dina sockrade blåbär ser skumma ut och att den varma chokladen inte smakar så sött, men däremot ser underligt grynig ut, så kan det bero på att du hällt i mannagryn istället för strösocker.

Bara en liten reminder inför nästa gång du öppnar skafferiet...

Tillbaks i vardagen

Går genom lokalerna och inser hur totalt nöjd jag är med min arbetsplats. Det är ljust, estetiskt, fräscht och anpassat efter barnen på avdelningarna och pedagogerna i personalutrymmena. Vete sjutton hur jag ska lyckas slita mig härifrån någonsin? Hade ju lovat mig själv att aldrig stanna längre än fem år på ett ställe för att inte stagnera, men med såna här lokaler, superkollegor och ständigt pedagogiskt driv framåt så tror jag det blir svårt att bryta upp.

Och ungarna. Mina goa ungar, vad jag har saknat er!

favoriter

Väska: Svart från esprit, rymmer det mesta
Skor: Svarta stövlar fån duo, rymmer mina vader
Jeans: Baggy jeans från only, rymmer mig på arbetet
Jacka: min lila i skinn från esprit
Klänning: en liten svart sak från esprit
Tröja: cashmere
Kjol: jeans
Lotion: Jasmine body butter från Korres
Smycken: från SNÖ (och min man)
Lipgloss: använder bara naturliga grejer - Lisen organics bivaxsalva
Parfym: "be delicious" DKNY
Schampo: något naturligt
Ansiktscreme: från Dermanord
Mascara: isadora - kan inte släppa min första och enda mascarakärlek
Nagellack: samma här

Shopaholic

Det blir bara så dumt när jag lovar mig själv att inte shoppa på en månad. Då kliar det bara ännu mer i klickfingret.

Klick klick.

Det är ju faktiskt på rea iaf...

Studiedag

Alla studiedagar som innehåller; stor pool, ångbastu, varm bassäng under stjärnhimmel, olika sorters duschar, aromabastu, het källa i snön, trevliga kollegor och goooood mat kallar jag riktigt bra studiedagar.

Ja, jag sprang ut i snön. I bikini, i tretton minus. Yey me!

"Om Emil hade pratat skånska..så hade malmö legat i Småland..."

*dör en smula*

Jag och maken går på bio

Vi har så totalt olika approacher till det här med film (och tv-serier och böcker...). Medan jag dyker in, ner, på djupet i en upplevelse, så fastnar han på tröskeln i någon fånig manusdetalj som han inte finner logisk (och inte jag heller visserligen vid närmare analys) och sitter och stör sig på det resten av filmen. Till råga på allt sitter han och skrattar när jag tycker det är som hemskast (Vilket iofs påminner om en kompis som garvade när Jack sjönk till botten...till ljudet av x antal 17-åringars samlade snyftningar). Ja, han är en riktig film-marodör, min man.

Men inte slutar jag gå på bio med honom för det. I nöd och lust. Ni vet...

Äckeltrion

Det finns tydligen människor som gjort det till en sport att äta upp den så kallade äckeltrion i Aladdinasken. Alltså; körsbär i likör, romrussin och ägglikör. Men här hemma har vi vår egen äckeltrio i form av; höstnougat (på otvivelaktig förstaplats, den är riktigt nasty), följd av apelsintryffel och pärlnougat (vit choklad är inte choklad!).

Vi gör dock ingen sport av att äta upp dem. Endast graden av chokladsug avgör om de blir uppätna alls.

Intentioner

Såhär i nyårstider brukar det ju vara på sin plats att sammanfatta det gångna året och blicka framåt mot nya mål. Men eftersom det även är decennieskifte och man inte vill lägga målen för nära i tiden blir det istället en sammanfattning av 00-talet och drömmar inför 10-talet.

Under 00-talet då...festat, tagit studenten, varit olyckligt kär, varit kär på avstånd, nästan flyttat till skåne två gånger, varit arbetslös, haft vick på förskolor, byggt hemsida, fått vänner, börjat blogga, pluggat på högskola, varit på massa konserter, träffat Maken, pendlat, förlorat vänner, bytt hemstad, förlovat mig, bytt jobb, gift mig och renoverat en lägenhet (ok, det var väl mest Maken, men jag var ju med och bestämde).

Under de närmsta tio åren hoppas jag på att...bli mamma, flytta till hus, utveckla gröna fingrar i trädgården som hör till nämnda hus, få någon slags rutin på det här med träning, ge mig själv tid att utveckla min kreativitet, fortsätta supertrivas på mitt jobb, få fler vänner som är vänner på riktigt, äta en massa god mat, hänge mig åt chokladätande och blogga lite mer frekvent.

Snö

Vi firade som vanligt nyår på "landet" Där var det snö, tjohej! Och ca 20 cm skare. Och ca 20 minusgrader. Inomhus. Tjohej! Senare på kvällen blev det dock som det brukar, 30 grader plus och total matkoma.

Annars bjöd nyår på fyrverkerier, promenader, labyrintbygge, brädspel och minsann, lite "puppy love"...

Imma

Vilken tur att vi kom på knepet. Om man tar in luft utifrån så slipper man imma på bilrutorna!

Synd bara att vi inte kom på det innan vi åkt fram till och halva vägen tillbaks från min hemstad.